knappastettsuntliv

Nu får det vara nog! Är trött på att ligga själv i sängen på morgonen, är trött på att jobba om Robert varje dag. I helgen ska vi äntligen kunna sova ut länge, TILLSAMMANS. Men veckan efter så är det återigen samma visa, då jag ska upp tidigt och han börjar sent. Det blir någon timma på morgonen då jag är alldeles för trött för att kunna kallas levande, och sedan någon timma på kvällen då jag kommer hem runt halv elva och är helt slut.

Saknar dig, min älskade, underbara!

Hur nu det kommer gå nästa veck vet jag inte, när jag ska upp vid sextiden och ser hur han ligger kvar där i sängen! Oh, no chance!