knappastettsuntliv

Idag har jag kommit till insikt, och efter att ha levt i en slags bubbla denna veckan, trots mycket stress inför att du ska åka, så har verkligheten hunnit ifatt mig. Du åker om två dagar! Det är två nätter till då du värmer min säng. Det är två mornar som du håller om mig. Det är två dagar som vi får spendera tillsammans.

Hur ska jag klara detta? Hur ska jag kunna sitta här i lägenheten, på jobbet, och inte kunna vara med dig? Även om vi kommer att prata med varandra i stort sett varje dag, och även om jag kommer att få se dig om en månad under en underbar tid tillsammans, så känns det nu väldigt tungt. Du har förändrat...allt! Tack för att du finns!

Jag kommer sakna dig så otroligt mycket!