Taccolunch med ingen träning
Knappast ett sunt liv idag hörrni!
Efter att kommit på mig själv i morses att, ännu en gång försova mig, tog jag mig snabbt till jobbet för att möta dagens gäster. Hade helt glömt bort, att todays is the day with a big D! Madonna biljetterna släpps och en våg av samtal, angående den 9 augusti strömmar in och inom loppet av minuter var det som att alla rum försvann i ett nafs. OMG!!!
Blod, svett och tårar, gav mig, Therese, Ida och Jenny, skäl nog att köpa Brusans (Cafet på jobbet) Taccolunch, even thow we had brought our own food today. Shame on me, men gud va det var gott. Behövdes också för att muntra upp lite, vilket det också gjorde. Under lunchen satt Therese och jag och diskuterade bröllop, not that WE´R getting married men any who, och jag kom underfund med mig själv att ett bröllop inte riktigt är min stil. Visst älskar jag det traditionella stora bröllopet med många vänner, mycket dans och skratt, och den förbannat goda tårtan. Samtidigt vet jag inte om det skulle behövas, i alla fall inte för att stärka våra band, för varför fira sin kärlek med någon man har, när man har den varje dag? Måste man bevisa världen att man äslkar varandra genom ett stor fest? Jag kommer säkert gifta mig någon dag, med alla petitesser, but i can´t help of wonder!
Sedan bar det av hem, då Josse och jag bänkade oss framför datorn med min soffa, såg Changelin och bara älskade den. Det var nog den bästa film jag sätt på hur länge sen som helst. Jag bler ledsen, glad men framför allt arg! Riktigt, stenförbannat arg. Jag äslakr filmer som når sina inre känslor, grabbar tag i dem och drar ut dem. Me like!
Besy movie ever
Jonis (Johanna Norén) har jag föresten pratat med idag. Mycket trevlig den där lille tösen. Hon är uppe i Grebbestad och studerar keramik och jag saknar henne sååå mycket. Ska bli kul när hon kommer ner till hennes lov, för då blir det inte längre säker på gatorna. Hon lät även väldigt pigg och glad, vilket värmer för mig, eftersom att det känns som år sedan jag hörde hennes goa fnitter. Jag vill även salutera vår goda vän Tant Ellen som fyller år, eller hade fyllt år, som fick en vacker skönsång av mig i telefonen :) GRATTIS! Ger samtidigt en hälsning till Fröken Klara, fyllde inte år, men verkligen värd att nämnas i denna blogg ;)
Efter att kommit på mig själv i morses att, ännu en gång försova mig, tog jag mig snabbt till jobbet för att möta dagens gäster. Hade helt glömt bort, att todays is the day with a big D! Madonna biljetterna släpps och en våg av samtal, angående den 9 augusti strömmar in och inom loppet av minuter var det som att alla rum försvann i ett nafs. OMG!!!
Blod, svett och tårar, gav mig, Therese, Ida och Jenny, skäl nog att köpa Brusans (Cafet på jobbet) Taccolunch, even thow we had brought our own food today. Shame on me, men gud va det var gott. Behövdes också för att muntra upp lite, vilket det också gjorde. Under lunchen satt Therese och jag och diskuterade bröllop, not that WE´R getting married men any who, och jag kom underfund med mig själv att ett bröllop inte riktigt är min stil. Visst älskar jag det traditionella stora bröllopet med många vänner, mycket dans och skratt, och den förbannat goda tårtan. Samtidigt vet jag inte om det skulle behövas, i alla fall inte för att stärka våra band, för varför fira sin kärlek med någon man har, när man har den varje dag? Måste man bevisa världen att man äslkar varandra genom ett stor fest? Jag kommer säkert gifta mig någon dag, med alla petitesser, but i can´t help of wonder!
Sedan bar det av hem, då Josse och jag bänkade oss framför datorn med min soffa, såg Changelin och bara älskade den. Det var nog den bästa film jag sätt på hur länge sen som helst. Jag bler ledsen, glad men framför allt arg! Riktigt, stenförbannat arg. Jag äslakr filmer som når sina inre känslor, grabbar tag i dem och drar ut dem. Me like!
Besy movie ever
Jonis (Johanna Norén) har jag föresten pratat med idag. Mycket trevlig den där lille tösen. Hon är uppe i Grebbestad och studerar keramik och jag saknar henne sååå mycket. Ska bli kul när hon kommer ner till hennes lov, för då blir det inte längre säker på gatorna. Hon lät även väldigt pigg och glad, vilket värmer för mig, eftersom att det känns som år sedan jag hörde hennes goa fnitter. Jag vill även salutera vår goda vän Tant Ellen som fyller år, eller hade fyllt år, som fick en vacker skönsång av mig i telefonen :) GRATTIS! Ger samtidigt en hälsning till Fröken Klara, fyllde inte år, men verkligen värd att nämnas i denna blogg ;)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Omg vilken dålig bild på mig haha
Postat av: Annie
ehm... kommentaren ovanför är från Annie själv...
Postat av: Jonis
Va glad jag blev när jag läste, kände att jag var tvungen att ge en kommentar! Måste också säga, trots att det låter klyschigt (bara för att du sa det), att jag saknar dig sjukt mycket också! Alla våra galna upptåg, vad sägs om en repris när jag kommer hem om en vecka?! :D
Trackback