knappastettsuntliv

Jag minns den dagen då jag skrev att det bara var två dagar kvar till att han skulle åka. Det menades med två nätter tillsammans, två mornar tillsammans. Idag skriver jag att det är två ensamma nätter kvar (tre om man räknar med den på planet ner också) och två ensamma mornar (tre om man räknar med den på planet även där). Nu är gränsen nådd, I´m loosing my mind here! Detta har varit den jobbigaste veckan hittills! Att varje dag se, sakna men säkert, hur dagarna minskar men att det inte går tillräckligt fort.